Bra andedräkt?

Tänk vad små hundar kan hitta på!

Jag hade varit ute på en lång promenad med gänget tillsammans med min lilla dotter Lovis och min mamma med Lukas. Alla var lösa och sprang hejdlöst lyckligt och var skönt trötta när jag kom hem med dem. Så trötta att de låg som fårskinnsfällar på golvet och i soffan.

Perfekt, nu kunde jag åka iväg ett tag och shoppa lite!

Hem kommer jag till något oidentifierbart smul på golvet i hela hallen. Det ser skumt ut med en vit/grön nyans... Marie böjer sej misstänksamt ner och tittar på riktigt nära håll. Men nä, jag ser inte vad det är. Jag tar försiktigt lite i handen, det är hårt och ganska fett känner jag. Men vad kan det vara?? Fortfarande ingen ledtråd. Hm... Nästa steg är att lukta på det. Ännu mer misstänksamt stoppar jag dit näsan och då luktar det... melon??!!

Hjärnkontoret arbetar för högtryck och jag får bara inte till det, vad sjutton kan det vara?

Lyfter blicken mot sovrummet och då ser jag ett halvt doftljus. Då går det upp ett ljus (!) för mej och då förstår jag att den andra halvan ligger delvis söndersmulat i min hall och resten ligger i en colliemage. Och jag vet PRECIS i vilken colliemage den ligger - i den BLÅ som lystrar till namnet Xi!!

Och jag som i min enfald trodde att hon skulle ligga och sova sött efter en energikrävande promenad...

Men hon fick ganska trevlig andedräkt iallafall! :-)

Lägger in en bild på den skyldige som tillsammans med 2,5-åriga Lovis har fixat till i köket...

Lycklig ligger hon mitt i!

Det var allt för idag!

/Marie