Glädje och sorg

Vilken helg vi har haft!

Jag packade in mej, lilla Lovis, Lukas, Xi och Birk i bilen för färd till Kramfors och hundutställning! Tissla fick stanna hemma hos husse och mysa med honom.

Hotell Höga Kusten var bokat och det var ett jättetrevligt rum vi fick.


Upp på lördag morgon och åka till Dannero Multiarena och ställa ut hundar! Först ut var lilla Xi som fyllde utställningsbar ålder dagen innan. Hon har aldrig sett så mycket hundar på en och samma gång, men hon tog det med ro. Ett gnagben och världen stannar! In i ringen med henne tillsammans med en trefärgad jättefin collieflicka. Xi brydde sig inte alls om sin konkurrent utan fokuserade på godisbiten - det har vi tränat noga det där att man ska stå still och vara snygg! Och det lönade sig, hon fick ett HP och blev BIR-valp! Duktig tjej!


Lovis satt så snällt i vagnen med en påse chips och tittade på när mamma for runt i ringen.


Sen var det dags för hundbyte - Lukas skulle göra entré i ringen! Det gjorde han så bra, han skötte sej perfekt men föll inte alls domaren i smaken. Han fick en 2:a för domaren tyckte inte om hans uttryck. Smaken är som baken säger jag utan att säga för mycket! ;-)


Därefter var det dags för matintag, hundpromenad och tupplur åtminståne för Lovis del. Och under tiden väntan på finaler. Men säg den väntan som bara är tråkig! Vi träffade en jättehärlig familj som Xi totalt pussade ner och Lovis charmade!! Susann var så snäll så hon tog hand om Lovis när jag och Xi var i BIS-finalen! Och vilka goda kakor Lovis fick under tiden! Det är bra att vara liten ibland! TACK Susann med familj!!

Och det lönade sig sannerligen att vänta, Xi blev BIS-4 på sin utställningsdebut! Vilken tjej!


Vi for hem glada i hågen och sov gott på hotellet med storslagen utsikt över Höga Kusten-bron!


Hemfärd på söndagen och då får jag det trevliga beskedet att Birks son Bosse har klarat korningens mentaldel!! Härligt, härligt! Två av tre i Birks första kull har klarat sin korning, vilken lycka!

Väl hemma ringer veterinären på Bagarmossens djursjukhus. Vår katt Alfons tillbringade helgen där, han blev inlagd i fredags. Han kräktes på tisdagen, på onsdagen var han hängig, ingen förbättring under torsdagen eller fredagen. Han bara låg och sov hela tiden. Han kom inte ens och hälsade när jag kom hem, han åt inte ellr någonting. För att göra en lång historia kort så visade det sig att Alfons hade problem med njurarna. Den ena var gravt missbildad och pytteliten - troligen har den aldrig fungerat. Den andra var inflammerad och han svarade inte på behandlingen. Värdet skulle vara mellan 0 och 170, min Alfons hade 1200..... Han producerade ingen urin trots vätskedrivande sprutor och veterinären sa att det inte gick att göra så mycket mer.
Så in med Lovis och hundarna till Danne och sen iväg till Bagis för att avsluta Alfons dagar. Jag fick sitta med honom i ett fint rum med dämpad belysning och ta avsked av honom i en kvart innan veterinären kom. Han var pigg men lugn och vi gosade, ackompanjerade av hans spinnande. Han var väldigt tillfreds med sig själv. Veterinären kom och berättade lite om honom och hans sjukdom och hon tyckte att jag hade gett honom alla chanser jag kunde. Tyvärr orkade hans njure inte och den stannade. Alfons morrade till veterinären - helt i Alfons anda - han var BARA mattes katt. Sittandes i mitt knä får han så sin spruta så han blev trött. Huvudet hängde på min arm och han hade inte somnat riktigt - MORR säger Alfons till veterinären igen! Det värmde mitt hjärta att han var sej själv in i det sista. Sen somnade han och jag lade honom på en filt i rummet och gick med tårarna strömmande ner för mina kinder. Han blev bara 5 år. Men han har det bättre i katthimlen - frisk och kry. Tack och lov gick det fort så det var inget onödigt lidande.
Vila i frid Alfons! Vi saknar dej!