Skitungar

Alltså.

Det finns en sida till med att ha valpar. Då pratar vi inte om den gulliga, luddiga, fluffiga, söta, ljuvliga, mysiga sidan. Alls.

Nä. Vi pratar om den andra, mindre glamorösa sidan.
Baksidan.
Bokstavligt talat.
För det kommer ut massor där. Imponerande mängder. Samtidigt. På alla fem.

Det handlar om bajs.
Som på en given signal så måste alla bajsa samtidigt. Och medan man har fullt upp med att torka upp den ena högen, så kommer det fem små nybajsade överlyckliga små valpar skuttandes för att glatt hjälpa till!

Inomhus, framförallt på morgonen, så vaknar de exakt sekunden innan man själv har tänkt tanken att öppna sina ögon, så där vid kl 04.00 på morgonen när klockan ringer. (För det mesta vaknar jag precis innan den ringer) De HÖR att man tänker vakna. För alldeles innan man gör det, så börjar de ropa på en. Och då står de elegant uppradade så glada, förväntansfulla och alldeles lyckligt viftandes på sina små svansar vid kompostgallret och välkomnar en till en ny dag. Nyvaken som man är slänger man en blick in i köket för att de vad de har presterat under natten.

Och det har de gjort. Massor. Enorma mängder. Överallt. Och sällan har jag skådat så stolta valpar!

Sen börjar den spännande leken ”hjälpa-till-så-mycket-vi-kan-med-morgonstädningen”. Man kliver nyvaken in i köket/valphagen över kompostgallret - smidig som gasell (läs: elefant i campingutrustning) och sätter ned fötterna i misären. Kalla, blöta och kladdiga små tassar klättrar på benen för att komma så nära som möjligt för att få morgonklappen. 10 små framtassar.

Så börjar då kampen. Kampen om att hinna torka upp de otrampade bajshögarna, OM det finns otrampade högar kvar vill säga, innan de blir trampade i. För gissa om 20 stycken små 6 veckor gamla tassar är snabba att trampa i dem!

När man så börjar sin gymnastiska morgonyoga i form av att böja sig som en märla för att torka så kommer de. Skitungarna. Och hjälper till. De ska bita i pappret som hålls i handen. De ska bita och dra i påsen man håller i andra handen för att slänga bajspappret man håller i i första handen. De ska hoppa upp och pussas, de kliver med en fantastisk träffsäkerhet i de otrampade bajshögarna, springer runt i hela köket med sina bajsiga tassar och är så lyckliga att man äntligen är där och leker med dem efter en hel tyst, lugn och tråkig natt!

När man sen då går in för att plocka upp tidningspappret som ligger på golvet för att kissas och bajsas på så börjar ”bli-alldeles-uppjagade-för-att-det-prasslar-och-vi-måste-döda-tidningen-fasen” i städningen. Fem små sjövilda bäbisar som har en enda uppgift - vara i vägen på tidningarna så det inte går att ta upp dem och samtidigt strimla dem i så små delar som möjligt. Vänligt men bestämt skjuter man då undan de vilda bäbisarna som då blir ÄNNU gladare för det var en jätterolig lek!
Ungefär här någonstans fräser jag åt dem att jag inte tycker om dem alls. Men de hör inget i allt morrande och dödande av tidningar.

Sen går vi in i den sista fasen av morgonsändningen. Den heter ”jaga-golvmopp”.

När man till slut fått upp allt bajs som omsorgsfullt trampats runt överallt och noggrant strimlade kisstidningar, så är det då dags för att ta fram golvmopp och såpvatten.
Moppen doppas i hinken och vrids ur och kommer så in i köket. På en given signal så anfaller valparna moppen som sveper fram och tillbaka över golvet.
Där börjar momentet ”släpa-valp-som-bitit-sig-fast-i-mopp”. Detta moment upprepas så många gånger man behöver doppa mopp och torka golv för att få rent.

Till slut är köket rent och har bytt lukt från bajs till ren och fräsch såpa-doft.

Då är det dags att ge de nu utsvultna valparna frukost. Fem stycken skålar ställs ned och för att göra en lång historia kort så kommer maten ned i de små magarna med en rasande fart. Och sen händer det något.

Maten man åt målet innan måste ut. NU!
Och så måste alla sätta sig och bajsa igen. Samtidigt. Och så tar man om hela proceduren här ovan, dock förlöper det hela lite snabbare då det bara är en hög per valp.

Och SEN är man klar. Och då har det gått ca en timme och de små ulliga, gulliga, söta - nu mätta och icke nödiga - valparna sitter med sina korinter till ögon och tittar på en med all världens kärlek lysandes ur dem och glada lyckliga svansar viftandes.

Då är det svårt att inte älska dem.
Då tar jag tillbaka allt det där jag fräste till dem om att jag inte alls tyckte om dem.

Underbara små ulltussar! ❤️

Remmen (Aintree's Can I Have Some Remedy) ligger på laddning.

Unni (Aintree's Unchain My Heart) dödar min foppatoffel.

Mamma Saga (Angeleye's Magic Fairy Tale) är slutkörd av sina fem vildbasar.

Fredde (Aintree's Set Me Free) ska prova mammas koppel.

Spella (Aintree's I'm Under Your Spell) går med bestämda steg.

Liggande trefärgad är Fredde (Aintree's Set Me Free), stående trefärgad är Vicke (Aintree's What A Wicked Game), stående sobel är Spella (Aintree's I'm Under Your Spell) och liggande sobel är Remmen (Aintree's Can I Have Some Remedy). Saknas på bild gör Unni (Aintree's Unchain My Heart)......